Hus i helvette!

Det började redan när vi kom hem. Hela tiden kommer det upp någotning nytt, jag orkar inte med detta längre. Det känns som allting e på väg att skita sig!
Att du inte kan stå emot när J säger något utan håller bara med även fast vi diskuterat saken om vad som blir bäst gällande V. Det är bättre att bli osams med mig än att säga vad du tycker till J. Du e som en jävla svans på henne, bara allt blir bra för henne så löser det sig, men tänk på mig ngn jävla gång! Jag fattar inte. När du väl börjat prata med mig  säger du bara ja eller nej, känns som du skiter i allt som har med mig att göra. Förstå bara att vi måste kunna prata. DU måste prata med mig, annars funkar det inte. Var och var annan dag är det något, fan grannarna måste börja undra vad som försigår här. Jag tror att jag ska ta o åka när han har lagt sig. Jag orkar inte vara kvar, han måste inse vad han håller på med? Har jag rätt, har jag fel? Jag vet inte hur jag ska agera i saken!!

Jag är så glad över att kunna prata me K i huset, känns som om att hon förstår precis allt! Dags att packa ihop och åka. Här vill jag inte vara kvar nå mer idag!